Att vänja sig vid tanken

Nu är det snart slut, på OS alltså. På ett så är det faktiskt skönt. I slutet av veckan drabbas man lite av OS-utmattning. Det blir inte lika spännande med allting längre efter 10-12 dagar. Fridrotten börjar stå en upp i halsen, man orkar inte planera sitt tittande lika noga och känner att 90 minuter André Pops är inte längre dagens höjdpunkt. På ett annat sätt känner man en grym saknad och är glad över att man gå till jobbet på måndag och stångas med en full mailbox efter tre veckors semester.

Så när ytterligare en löpsemifinal eller nåt drog igång tänkte jag på alla de millimetrar som stått i vägen i år, ca 20 väldigt klara i alla fall. Stefan klarade nog 2358 mm i höjd i försöket på 2,36 m. Sannas fot som nog var 845 mm upp vid första häcken (85 cm:s sådan) i semifinalen.
Ninja och Rolf-Göran som missade med som var kvar dvs ca 13 mm.
Carro som var... långt ifrån, både ur millimetersynpunkt och från sig själv. Ibland känns det som att det är inte mer fysisk träning många av idrottarna behöver utan psykisk sådan. Just därför är det fortfarande Sannas fall som svider hårdast, vad hade hon kunnat göra på100 m häck i finalen för jag inbillar mig att hon klarar såna där psysika reaktioner som vi alla får när vi blir nervösa. När Lolo Jones gjorde en Sanna, vad hade Sanna gjort då ? Eller häck förresten, mer väck faktiskt. Sanna, Lolo Jones, Liu Xchang, Terrence Tramell...jisses. Stefans miss svider inte fult så mycket för han gjorde trots allt sitt bästa, hoppas jag. Men Carro, Carro...du borde ju klara att öka 10 cm, du har psyket, spänsten, erfarenheten. Man hör hur den svenska friidrottsvågen bryts mot stranden...raaaaaaaaaaahhhhhhhhhh psyssssssssssss eller hur nu en våg låter onemapoetiskt. Men ni vet vad jag menar.

Precis när man har börjat förlika sig med tanken på att det blir inga guld och att medaljskörden blir mindre totalt än antalet guld för Jamaica i friidott då kommer Jörgen P sättandes. Tyvärr var ju den kinesiska muren för stor att klättra upp för när man är 42 år så man fick lugna sig igen. Och kolla på taekwondo istället. Det coolaste med den sporten är nog att afrikaner verkar vara så bra på den. Snubben från Mali som fick stryk i kvartsfinal var läskig på riktigt faktiskt. Nej, nu räcker det. Dags att ta en belgisk blond och fira att Vlasic fick stryk, jo erkänn lite kul tycker ni att det var. Hon som inte förlorat sen Dackefejden gör en grym tävling till men då kommer Tia Hellebaut och spöar hennne genom att ta 2.05 före Vlasic. Jag njuter i alla fall, både av öl och finalen som sådan.